1-0

Idag är första gången på typ 4 månader som jag gärna tar emot hejarop och dunk i ryggen för att jag tog mig till gymmet!

Emo/destruktiva/bortförklarings-Jasmin vs måbra hakul-Jasmin 0-1!!

Först tänkte jag banga joggningen (kallt, tråkigt, långt -hela 40 min- ;) )
Eller ok jag bangade utomhusvarianten...

Sen när jag väl kommit till korsvägen med vagnen (mot gymmet i Almedal) var jag 1 mm på att ta mitt mens-patetiska jag till pressbyrån och köpa en burk B&J (världens godaste gräddglass), skita i allt och åka hem.

Men på något mirakulöst vis lyckades jag intala mig själv hur besviken jag skulle bli på mig själv - och aldrig ens kunna njuta av glassen.

Satte mig på nästa vagn, men när jag skulle gå av kände jag bara för att gå över till andra sidan och åka hem. Så opepp att det växte mossa på mitt pepp...

Men nej, efter en snabb förhandling lovade jag migsjälv Colting-pannkakor med fluff till lunch OCH en celcius innan passet.

Så jag fortsatte gå mot gymmet.
Varje steg krävde övertalning.

Herregud är det såhär vissa känner varje gång de ska träna!? Skaffa en annan hobby!!!

Väl där, en celcius och bcaa senare, kändes det ok.

Ryggpass med marklyft, chins vid spegel (blir alltid motiverad av att se lite muskler!), stående rodd, ryggresningar, triceps och mage (plankan, situps).

Sen 40 min lugn jogg på bandet enligt schemat.

Klar!

Nu ska jag hem och trycka pannkakor så det står härliga till ;)