Men när det är dags för intervallträning så ändras min kärleksfulla inställning till träning. Förhandlingen börjar så snart som jag har tid att börja fundera på det. Hur många? Hur långa? Hur mycket vila?
En sån här fin hade jag när jag var liten, valde den som premie när jag sålt Julsaker från WWF. Men vem väljer ett tidtagarur? Som att en 8-åring har så mycket grejer att klocka?! Wierdo! |
20 sek hårt arbete, 10 sek vila. Repeat.
Jag vet inte hur många gånger det är tänkt att man ska göra detta, men på Crossfitträningen i tisdags körde vi 4x4x2 = 32 st (snillen spekulerar) vilket är 16 minuter. 16 minuter är inte lång tid. Så jag bestämde mig för det.
Efter fyra minuter (dvs 8 intervaller) började nästa förhandling.
Är 16 minuter verkligen hälsosamt? Nödvändigt? Jag kommer dööö!
Men när man kör Tabata-Intervaller hinner man inte tänka så noga för vilan än väldigt kort. Tillslut bestämde jag mig för att tänka på något annat, typ mitt happy-place (vart nu det är) och bara kötta.
Vilket jag gjorde.
Hade sååå ont i röva efteråt! Satt på en sån där liggande motionscykel, inte ultimat men vill inte springa och cyklarna på det gymmet där jag var har sadlar lika stora som Gotland och det tycker min rumpa är oskönt. Liten, hård racersadel tack!
Så. Mycket nöjd med det faktiskt. Så jäkla mycket psykiskt när man ska göra sina intervaller, dock tycker jag att det är lättare om man är utomhus och springer uppför. Då kommer man iaf någonstans!
FREDAG idag!
Höres! :-*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar