fredag 28 september 2012

Acceptans

En av de svåraste sakerna som jag försöker lära mig, är att acceptera.
Gång på gång fastnar jag i olika nät där jag bara trasslar in mig mer genom att försöka ”fixa” saker snarare än acceptera dem.


Exempelvis: När jag har en dålig dag så blir jag frustrerad och förbannad på mig själv för att jag inte är glad. Jag försöker med de metoder jag har energi till, att ändra mitt tillstånd. Ibland funkar det, ibland blir det bara värre.
Ibland har vi skitdagar, de måste också få finnas (enligt flera källor). De går inte alltid att ”bota” med ett träningspass, en chokladkaka eller ett timslångt samtal med någon du tycker om. Ibland kan det gå, ibland inte.

Jag har väldigt svårt att acceptera att jag inte är en glad person JÄMT.

Men istället för att göra det ännu jobbigare för dig än det redan är, försök att bara acceptera att det här är en dålig dag. EN dålig DAG. Inte ett dåligt liv. Inte ett permanent tillstånd. Förhoppningsvis vaknar du imorgon och mår bättre!
Nu kanske jag kastar sten i glashus, för samtidigt tycker jag inte att det finns någon anledning att gå runt och tjura om man inte behöver. Men det här är annat än att vara pessimistisk och allmänt grinig. Det handlar inte om att "nöja sig" eller att låta livet passera utan att man agerar. Det handlar om EN dålig dag när man istället för att försöka ro båten när man har mjölksyra i armarna, lyfter årorna och lugnt flyter med tills de har återhämtat sig. Är ni med mig?
En annan sak som också är intressant är det här med människor. Mitt favoritämne! angel
Personligen delar jag gärna in det mesta i fack, främst när det gäller mig själv! Det finns ju hur många olika adjektiv som helst, som man kan vara!
Det blir problem först när jag inser att jag är ett planeringsfreak, samtidigt som jag kan vara väldigt, väldigt impulsiv. Hur går detta ihop? Jag kan ju inte vara båda? Detta har orsakat mig mycket huvudbry.
MEN. Nu har jag börjat inse att vi människor (och inte minst jag själv) är så mycket mer komplexa än så (bättre sent än aldrig!).
I vissa situationer är jag väldigt noggrann, andra gånger är jag totalt vimsig.
Ibland är jag glad och öppen, ibland är jag blyg och tillbakadragen.


ALLT det här är JAG!

Och så är det för oss alla! Och… Det är helt okej att vara precis så!
Och sen utvecklas man. Möter människor som förändrar en. Får insikter och upplevelser.
Vissa egenskaper är bra att jobba med, för att må bättre och göra livet lättare att leva. Men bara om man vill jobba med dem, inte för att man måste! För du måste ingenting, du kan rent krasst gå runt och vara totalt odräglig, omogen och sakna empati för andra människor. Du kommer missa mycket fint som livet har att bjuda på, men om du inte vill ändra dig – så fortsätt vara du!


För att knyta ihop säcken: Acceptera livet, dig själv och alla skiftningar som bjuds!   Och ibland får man bara lov att acceptera att vissa saker inte går att acceptera... ; )

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar