Lidingö tjejlopp - check!

1.08.27 blev min tid! Jag hade som väldigt ambitiöst mål att komma under 2 timmar, HAH!

Det beror på att jag inte sprungit mer än 1 km åt gången sedan början på augusti + kolhydratladdat 2 veckor (kolhydratladdnig = fail), haft diverse smärtor i kroppen och dragit på mig en förkylning!

Med mig hade jag förutom min bästa partner in crime: Elin, även superlöparen Cam! Hon sprang så jäkla bra att hon fick en silvermedalj, 47.13 minuter! GALEN!

Inledningen på loppet var episk. Jag och Elin står och tjötar, hoppar runt lite, svingar med benen och värmer upp (eftersom ingen står på en pelare och skriker "rrrrr", "ah" och "oh" för tillfället.) Sen skjuter någon ett skott och alla framför oss börjar springa iväg!

"Eh, va? Startar vi nu?! Jaha, men är du säker?" Haha, så himla taggade ;)

Nu har jag och Elin gjort vår tjejklassiker, kick-ass!
Vi firade detta (klassiker + Cams grymma tid) med massa kött och världens mest berömda (?) cheescake på ett steakhouse vid Slussen!

Dessa tjejer förgyller verkligen mitt liv, ni är AWESOME!

In moments of doubt...

Tog en "morgonpromenad", vaknade 11.30 så det blev ju snarare en lunchpromenad... Dagsformen är förkyld, inte dunder men inte heller frisk. Så kan det gå!

Har nu i två veckors tid knappt tränat och ätit mat som jag inte mår bra av i mängder som inte känns behagliga. Känner igen detta mycket väl, och även mina tankegångar kring det.

- Okej, kanske lika bra att köra en detox på 10 dagar. Hur mycket ska man ta bort? Alla kolhydrater? Allt kött? Kanske 10 dagar veggie? Men vad äter en vegan? Det enklaste kanske är att bara köra JS-dieten i 10 dagar. Det är enkelt och man vet vad man får. Jag har allting hemma och behöver inte tänka.

4 km senare inser jag att jag verkligen inte vill leva på jordnötssmör och proteinshakes i tio dagar. Jag älskar mat. Mitt mål är inte att gå ner x kg i vikt - jag vill ju bara komma tillbaka i mina rutiner som jag mår bra av!

Min stora utmaning är att inte fastna i svart/vitt, allt/inget.

Så jag gick hem, åt en god lunch med kyckling, broccoli och massa mumsig sallad.
Blev både mätt och lycklig!

Det är så himla lätt att planera hur man ska göra si och så, sätta upp höga mål och köra så det ryker när motivationen sprutar ur öronen. Men det är sen när motivationen sinar, målet känns oväsentligt och vi står där och tvivlar. 
Varför gör jag det här? Jag bryr mig nog egentligen inte... Och vad gör det väl för skillnad, jag skiter i allt. Varför satte jag ens upp det där dumma målet?

Det är då som våra val verkligen är betydelsefulla, för det är då en ändring av ett beteende är som viktigast!

Om du istället för att handla godisbiten/chipspåsen/cheeseburgaren/glasspaketet (vad du nu än har för last som du egentligen vill bli av med), "för det är ju ändå fredag", "för jag har förtjänat det" [valfri dålig bortförklaring här]:
VÅGA VÄLJ ANNORLUNDA! Köp en ramlösa eller en ask med vindruvor.
Det här gäller ju även andra dåliga vanor som mår bäst av att brytas. Jag har t.ex. en förkärlek till planering. Planerar mat och träning en månad framöver, "nu j-vlar" liksom.. 
För mig skulle det vara hälsosamt att sluta planera och istället GÖRA! Leva nu istället för imorgon.

Gör det en gång och se vad som händer!

Den här låten får mig att dö pepp-döden! (länk till Spotify)

Taggad och tankad

Oh daamn vad jag ska köra sen när jag är frisk igen!
Sämsta grejen att göra när man är sjuk: läsa träningsbloggar.

Om jag fortsätter ha ont lite här och var kommer jag bli tvungen att byta inriktning ett tag.
Men målet kvarstår: I form för "Crossfit SM" 2013...
Fokuset kan bli 100 gånger bättre, verkligen. Jag jobbar på't! Inga ursäkter, vilket jag emellanåt är en riktig mästare på. Kan radda upp en hel massa här på en gång, vilket jag inte tänker göra.
Just nu försöker jag bara att anamma tänket att "livet är såhär, det pågår nu och det finns inget sen - bara nu". De val jag gör nu, är helt enkelt de val som skapar min vardag. Och så ibland faller man i gamla hjulspår, men det är bara att inse att så är det! Acceptera och gå vidare!

På söndag är det dags för 4/4 i Tjejklassikern, nästa år tänkte jag köra en halvklassiker men nu är jag tveksam.

Främst pga mitt och min bästa partner in crime's lägen i landet - utan henne hade jag inte kommit iväg på en enda av de här grejerna eftersom jag är en riktig bangare! Sen är det ju en helt annan upplevelse när man förutom en riktigt grym träningsupplevelse får en hel weekend i kick-ass-sällskap!
Istället kommer jag nog rikta in mig på att köra några lopp nere i Gbg-trakterna, och förhoppningsvis några enklare triathlon! Men som vanligt gäller; den som lever får se!

Flytt

Efter att ha bloggat på FITNESSGURU.SE/letsdothis i två år, känner jag att det är dags att gå vidare.
Främst på grund av att min blogg svävar åt alla möjliga håll men inte direkt inom Fitness-genren.

Så, här handlar det om allt från balans till trams!

Om 3 veckor blir det en NYSTART, ganska precis till min 25 1/2 årsdag (ännu fler anledningar att fira!)! Min tjugofemårskris har kommit till ett slut och nu väntar nya utmaningar med ett nytt jobb, en ny stad och en ny vardag!

Acceptans

En av de svåraste sakerna som jag försöker lära mig, är att acceptera.
Gång på gång fastnar jag i olika nät där jag bara trasslar in mig mer genom att försöka ”fixa” saker snarare än acceptera dem.

Exempelvis: När jag har en dålig dag så blir jag frustrerad och förbannad på mig själv för att jag inte är glad. Jag försöker med de metoder jag har energi till, att ändra mitt tillstånd. Ibland funkar det, ibland blir det bara värre.
Ibland har vi skitdagar, de måste också få finnas (enligt flera källor). De går inte alltid att ”bota” med ett träningspass, en chokladkaka eller ett timslångt samtal med någon du tycker om. Ibland kan det gå, ibland inte.

Jag har väldigt svårt att acceptera att jag inte är en glad person JÄMT.

Men istället för att göra det ännu jobbigare för dig än det redan är, försök att bara acceptera att det här är en dålig dag. EN dålig DAG. Inte ett dåligt liv. Inte ett permanent tillstånd. Förhoppningsvis vaknar du imorgon och mår bättre!
Nu kanske jag kastar sten i glashus, för samtidigt tycker jag inte att det finns någon anledning att gå runt och tjura om man inte behöver. Men det här är annat än att vara pessimistisk och allmänt grinig. Det handlar inte om att "nöja sig" eller att låta livet passera utan att man agerar. Det handlar om EN dålig dag när man istället för att försöka ro båten när man har mjölksyra i armarna, lyfter årorna och lugnt flyter med tills de har återhämtat sig. Är ni med mig?

En annan sak som också är intressant är det här med människor. Mitt favoritämne! 
Personligen delar jag gärna in det mesta i fack, främst när det gäller mig själv! Det finns ju hur många olika adjektiv som helst, som man kan vara!
Det blir problem först när jag inser att jag är ett planeringsfreak, samtidigt som jag kan vara väldigt, väldigt impulsiv. Hur går detta ihop? Jag kan ju inte vara båda? Detta har orsakat mig mycket huvudbry.
MEN. Nu har jag börjat inse att vi människor (och inte minst jag själv) är så mycket mer komplexa än så (bättre sent än aldrig!).
I vissa situationer är jag väldigt noggrann, andra gånger är jag totalt vimsig.
Ibland är jag glad och öppen, ibland är jag blyg och tillbakadragen.

ALLT det här är JAG!

Och så är det för oss alla! Och… Det är helt okej att vara precis så!
Och sen utvecklas man. Möter människor som förändrar en. Får insikter och upplevelser.
Vissa egenskaper är bra att jobba med, för att må bättre och göra livet lättare att leva. Men bara om man vill jobba med dem, inte för att man måste! För du måste ingenting, du kan rent krasst gå runt och vara totalt odräglig, omogen och sakna empati för andra människor. Du kommer missa mycket fint som livet har att bjuda på, men om du inte vill ändra dig – så fortsätt vara du!

För att knyta ihop säcken: Acceptera livet, dig själv och alla skiftningar som bjuds!   Och ibland får man bara lov att acceptera att vissa saker inte går att acceptera... ; )